Buhu...haha
Hormonsvängningar a la grande. Såg Mannen med den gyllene pistolen igår (James Bond). Satt här i min ensamhet och helt plötsligt grät åt filmen. Inte någon direkt sorglig film. Nästa stund skrattade jag. Och sen skrattade jag lite extra åt mig själv. Har alltså lite lynniga känslor just nu.
Leo visade ett foto album från hans tid i Kosovo. Helt plötsligt satt jag och stor grät för att där varit en hund som dött. En hund som de försökt ta hand om dessutom. Men jag blev arg på stackars Leo för att han inte gjort tillräckligt. Haha :)
Jag är sååå glad att han står ut med mina små humörs svängningar. Och mina stackars föräldrar är precis lika förstående. Jag däremot har just nu ingen förståelse alls för mitt eget humör.
Men idag har solen lyst ner på denna höstdeppiga människa och jag har både målat naglarna och satt en fin klämma i håret!
Snart ska jag möta upp Annie för en skön promenad, ska kanske köpa något gott att mysa med till kvällens pluggande av visuell optik.
Kommentarer
Trackback
